Dåliga dagar... ...

Dåliga dagar...
?
Dålig inställning?
?
Fan, jag vill komma igång!

Jag var ju beredd på det här.. eller?
Varför kan jag bara inte vakna till?
Sluta vara trött 24 timmar om dygnet och känna hopplösheten smyga sigpå ju längre tid man är vaken..
Kvällarna betås av fönster sittande och grubblande tankar..
"Låt det va"

Hur fan kan man låta allting va?
Jag mår ju så här, och det är inget jag vill..
Och om jag inte får grubbla på mitt sätt kan jag väl inte må bättre?
Även om jag tänker, "Äsch, det blir bättre" så kommer jag ju må lika dant för det...
Jag vill hitta min motivation att bli bra, att klara av.

Det blev en sån krock när man kom hit...
Vilka fruktansvärda as vi jobbar för...
Det är sjukt,,
Dom har inget hjärta, där det ska sitta, sitter ett kassa skåp som pumpar för pengar dom ska suga ut av oss, små människor som inte riktigt har nått värde i deras ögon.
Vi är inte ens värda en mikro så vi kan äta...
Utan vi ska hinna laga mat på våran 1 timma ibland halv timmas rast...
Tjaffs, egergiförbruk.
Grubblande.

Idag kom min första stora övervägelse om att säga upp mig.
Men NEJ IDA!
Vafan, Im a fighter..
Även om jag inte kämpar för mig.

Det är ett jobb..
Men det är också et liv utanför jobbet som jag ska pussla ihop, men bitar som fortfarade fattas, och många måste formas för att pasa,

Att må bra är lätt om man vet hur.
Det är lätt om man inte tar allt på så stort allvar hela tiden..

Men allt det här man ska tänka på, allt jag har att göra drar ner min ork till annat.
Min tid att lägga på andra människor.

Jag ger ingen människa tillräckligt mycket vare sig det är kärlek eller tid.
Är jag lat eller för trött?
Är jag trött för att jag är lat?

I vilket fall som helst så är jag helt slut.
Mest psykiskt.. jag finner inte det där att känna att man ska gå upp för på morgonen..
eller viljan till att ge mig själv till nått..
Jag vill mest vara i fred, få fundera, hitta min glöd.

Vart är min glöd?


Anton... jag klarar inte av att inte kunna ge honom det han behöver...
Hur ska man kunna älska nån tillräckligt om man inte kan sluta tycka illa om sig själv.
Jag är nog bara svagare än svagast just nu, så jävla larvigt.
Men så är det, och jag vet inte hur jag ska få bort det...
Jag ältar, hur mycket som helst, och det enda jag behöver göra är att sluta göra det.
Men det är ju det jag har problem med.. mina tankar som går ut på att tänka på saker jag redan tänkt på..
Grädda på moset så jobbar jag på Hotel Ullensvang.

Sen har jag nog lite hem längtan..
Jag vill träffa Malin....
Jag vill att hon ska göra frisyrer i mitt hår..
Jag vill vara lite tjejig..
Jag vill gå på stan.
Malin... vill du gå på stan med mig när jag kommer hem?
Sen vill ja ha en underbar vinkväll men mamma och carran :)


Men sen blire nog jobb igen.
Mumma.

Idag är jag verkligen grinig.
Titta bara på allt skit jag skrivit...
haha...
larvigt.

Men sen är jag rätt larvig..
men väldigt tuff.

Motgångar är inte min grej.
Jag vill ha det på mitt sätt.
Och det funkar ju verkligen inte alltid så, då blir jag lite putt ;)