mia

Varför ska jag sörja?
Vad ska jag sörja?
Vem ska jag sörja?


Fan, säger jag.
FAN!





Jag vet att det blir bättre, det är ju ändå jag som har allt här...

Människor som hon kan omöjligt få det bra...om det inte är så här hon vill ha det..
Då har hon en ganska säker framtid, hon är ju på rätt spår iallfall...eller?


Jag vet inte, jag vet ingenting...

vad har jag gjort!?




Jag läste några lappar som vi skrev hemma hos stefan, innan vi gick ut.

"Jag älskar dig, du är mitt allt, du har hjälp mig bla bla..."

Man kan ju resten.


jag måste vara en av dom dummaste....jag visste ju att dte inte gick att lita, men dum som jag är ska jag finnas där, försöka hjälpa....försöka förbättra... ca 3 år...

fan.


men vad gör man nu? när man kommit hit? hit där ingen vill vara...


äh!
jag har ju min familj, precis som du har maria, bara att min aldrig accepterar lögner, inte heller människor som skadar på flit....


jag tror, eller jag vet att jag kommer bli så mycket starkare, för inte fan är jag ledsen för att mia är borta..
bara att jag inte fattade något, jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad det är som har hänt, det är så ofattbart jävla elakt och egotrippat att det är sjukt....


men ja, vafan...



jag har inget att säga, förutom, jag mår bra, jag klarar mig fint.
Jag är chockad, arg, besviken... just nu.

Men du vet, att du inte är värd energin, och därför kommer du inte få den.
3 år fick du av mig, och mitt liv, och framförallt min familj.
Va tacksam för det.



Nu ska jag radera, förnya och må bra!

tack för alla skratt mia, alla bilder, alla vin kvällar, allt sällskap, alla promenader, alla sångstunder, allt städande, all skolhjälp, allt tålamod, all fotmassage!,alla fnittriga dagar i sängen, alla fula röster, alla fula miner, ja allt.
för allt du har gjort emot mig, ont som gott, gör mig bara starkare.
och det är nog du som förlorar på det här.. inte jag...
jag var ärlig, jag gav dig min värld. du vet det.

tack.
och vem vet, vi kanske ses i framtiden.


image6