hej hej

Hej hej hej dær. Just nu sitter vi på en/ett cafe/bar och dricker lite øl.
Det var inte som vi førestællt oss men vafan.. Shit azz....
Mycket som lovats som inte uppfylldes, men ja det skriver jag om sen.

JAG FLØG!
Jag ær så jævla cool.
USCH sæger jag, jag vill aldrig flyga igen...
:P

Hela resan gick jætte bra, och det ær så fint hær.
Vi bor en bir bort men det 'r soft med en prommenad varje dag,
Vi bor också vid ett vatten fall... hehe..
Mmm..
(Och så hær blire nær man læmnar efter eh kæ kækæ kæelek)


Nej nu ska jag dricka upp øl!
Det finns typ 10 svenskar hær. :)

YEEES!

PUSS!

Liv.

AAAAAH!

Packning och mer packning!
Lite sjukhus på det...

USCH!
Nu är jag helt slut, och inte är jag klar för det.
Imorgon åker vi klockan halv sju på morgonen upp till Arlanda, sen flyger vi till Bergen och där ifrån blir det antingen tåg-buss-färga-buss, eller buss-färga-buss-färga-buss, lockande va?
Bläähähä..

Men jag har införskaffat mig åksjukeband och tabletter.
Men inte nog med den långa resan, och den superduper hetta det blivit så har jag värsta mensvärken med...
mmm.. blööh!

Men vad är det att klaga på?
Jag kommer för det första här ifrån och, får se lite mer av den fina planet vi bor på (Norge sägs vara ett av det vackraste länderna) så det blir ju as nice!


Mmm, jag tog mitt farväl idag, hur man nu gör det?
Det är ju inte hon som ligger där, det är bara halva hon, och jag hoppas verkligen att hon somnar in.
Bara släppa taget.

Ja, det suger att gå egenom sånt här skit, och ännu värre är det att vara med om det.
Att få en sån inblick i vad cancer egentligen är, är verkligen nyttigt. Och smärtsamt.
Även om vi inte alls är övensens med livet så är det i slutändan det som bestämer och vi måste acceptera.
Och jag är den delen av männiksor som har hur svårt som helst att acceptera saker.
Saker man bara måste ta att "nu är det så"....
Jag vet att det är så, ag bara vill inte, inte alls!

Hon vill inte dö, hon vill inte släppa taget.
Jag vill inte att hon att hon ska dö, men jag vill att hon ska släppa taget, för hennes skull.

Jag va inne hos henne igår, men jag blev så blockerad av min enorma chock jag fick när jag såg henne att jag nästan bara stängde av...jag kunde inte ta mitt farväl.
Så idag fick det bli, idag var sista gången jag såg henne, för alltid.

"Hej då Kerstin, vi ses"

Om jag nångång får beskedet, aggresiv cancer ska jag ta livet av mig.
Jag vägrar vara med om det, Jag vill inte spendera min sista dagar så sjuk.
Jag vill dö lycklig, och belåten om jag får. Belåten på minnen.

Jag vill väldigt gärna bli en lika fin människa som min mamma.
Vilken stjärna, vilken sol.
Ja, hon spelar roll, stor roll, ibland störst.


Jag är uppriven och ledsen, samtidigt som jag är glad och förväntansfull...
Allt är blandat och jag orkar inte riktigt känna efter.
Jag vill inte ge upp tanken på att ett fullständigt liv finns, men också att man får fixa det själv, med lite hjälp från sina fina människor.

Jag vill dö, belåten, full med livserfarenheter, och med många vackra människor vid min sida.
Jag vill dö när tiden är rätt.
Jag hoppas att jag är så överens med livet att jag får det.
Men vem vet?


Jag ska tacka för de lärorika och inpålivet upplevelser jag fått delta i, dåliga som bra, tråkigt som roliga, onödiga, som nödvändiga, för alla formar mig till en mer erfaren människa och lär mig mer om livet och om mig själv.
Jag vill leva mitt liv på bästa och enklaste sätt, och som den bästa människa jag kan bli.


Det är när man får lite perspektiv på saker och ting man kanske inser vad som egentligen spelar roll.
Även om man gjorde det innan kanske man får styrkan till att faktisk göra nått åt det.

Jag ska bli bättre nu.
Jag ska leva som jag vill, men så alla omkring mig kan ta en bra del av mig med.
Uppleva det jag vill.

Livet är för kort för att skjutas upp.
"lite senare" duger inte.

Vad skulle du göra om du insåg att du skulle dö?
Well, du kommer dö, så, varför inte leva det liv som faktiskt är ditt som du vill?


Jag ska leva för dom som inte kan
Jag ska leva för dom som inte vill
Jag ska leva för dom som inte älskar mig
Jag ska leva för som som älskar mig
Jag ska leva för mig.



Imorgon är första dagen på resten av mitt liv, mitt liv,


Oh ja!



Jag har haft det så underbart.
Det är så vackert, det är så fridfullt.
Det är landet.


Vi åker snart, jag ska ta mig tiden och skriva om allt som hänt nu, senaste tiden.
Mycket har gjorts, mycket att göra.


Jag skaffar mig själv lite äventyr, jag vill inte vara den som sitter och lyssnar på allas lifshistorier och uppleverser, utan vara den som berättar.

Så, så får det bli. Även om det är läskigt.






Mer bilder på bdb.
:)



Hoppas att ni haft det öika bra som jag har, och är lite brända på näsan :P


PUSS!!

It's mine.



This is my life
this is my time
you show me the light
and I go there.

This is my street,
are you restless feet
carry me on to anywhere.

Take the fear
take it away
and give me some hope
for one more day.

I don't want to bring you down
I think it's good to be here
this is my life and I don't care!