one step at a time



Det är så man känner sig när man inte kan sova för att alla tankar och känslor flyger omkring inom en.
Trött, tom & fullproppad på samma gång.

Man måste bara påminna sig själv om saker.

men, den här saken är svår att hantera.
Speciellt när en del går in i förnekelse, medans andra tar det med en klackspark?
vad ska man gå på?

jag tänker på dig, alltid, det vet du.
och när jag ser dig ska jag krama dig som aldrig förr.

för att du är du.



men med tiden och lite tur så lägger sig allting på plats.
eller hur?


visst blir det bra?



v