thankgoditsfriday

Sitter på bussen.  Solen lyser ♡
Vädret är underbart! Ikväll kommer min älskipälski syster hem med. Cantwait. 

Ska försöka hinna mez allt jag behöver idag. Har dietistmöte vid två så måste vara effektiv. Vill heller inte bli så sen hem odät. Mycket att styra med.

den här sjukdomen är bland det värsta jag varit med om. Ska skriva mer sen men aa.. fyfan säger jag.  Det bådar inte gott..

have a nice one peeps! 
Peace

*

 
 
lifvet alltså <3
#dödendö
 
nej em jag tyckte att det var helt ok förklarat. har ju såklart läst det innan, men det är rätt givande att gå in och försöka få nån struktur på vad fan som försigår ibland. jag kan liksom inte greppa nånting. jag är så obeskrivligt utmattad och less på detta! jag är sjuk. jag är sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuk.
 
kan inte hjälpa att liksom vilja ge upp. jag vet inte heller hur jag ska skriva av mig till er (hej och kul  förresten att jag fått en del nya läsare :* ) för allting jag skriver blir liksom så jävla negativt just nu. jag har inga ord. jag har ingenting att dela med mig mig av. jag är lite som ett tomt skal. så känner jag mig. ett tomt skal fylld med ångest och demoner. 
 
jag kan stundvis känna hur mager jag är...(haha aa.. det känns konstigt att skriva mager eftersom jag ställde mig på vågen idag och blev så jädrans besviken. och jag VET att jag är dumihuvudet) /anorexida
 
det ör förbaskat kämpigt just nu. för alla. jag är så himla medveten om det.
för ut är ekonomin. som alltid. det har fortfarande inte löst sig med 
jag är så himlahimlahimla trött på det! jag kan inte ens försklara med ord hur jävla illa det känns.
jag blir så himla ledsen över att känna av från min omgivning hur jobbigt dom också tycker att det är.
jag mår sämst över det.
verkligen. usch och fyfan säger jag!
 
men vi kan inte få soc eftersom vi har csn-pengar som vi ska betela tillbaka. 
dessutom har anton jobb och jag ska ju få pengar.
så det är liksom bara att gilla läget. vilket ingen gör.
 
det är FÖR mycket just nu. allt detta med återbetalningar oav kommer sannerligen långt ner på priolistan.
jag orkar verkligen inte bråka med allt det där, för jag är övertygad om att det kommer bli någon form av problem på vägen och då lägger jag mig ner i fosterställning på marken och väntar på att dödsdraken ska komma och svepa med mig. 
nej men seriöst, det finns inte utfrymma för sånt nu.
 
jag mår väldigt dåligt för tilfället. därav dålig uppdatering. som sagt, jag vet inte vad jag ska skriva.
jag vill inte göra mig till ett större offer (om det nu ens är möjligt) än jag redan gjort. för så är det verkligen.
jag känner mig som världens största tönt och så jävla nerslagen..aa, sönderslagen med sjukdomsklubban. jag är, lever och andas sjukdom. det är det jag förmedlar till andra. det är allting jag blivit. jag har tillåtit det.
häftigtjej. spännandeliv. najsstyrkabruden. brajobbar osv osv.
 
jag vill liksom inte ha sympati. jag vill ha förståelse. och det är omöjligt för någon av er (som inte gått eller går igenom detta kaotiska helvete själv) att förstå! jag lovar. det GÅR INTE att förstå och det går INTE att förklara!
 
hela ätstörningsbiten förvärrar liksom bara min deperission, vilket i sin tur leder till att jag inte orkar fightas med anorexin. ondaäckligacirkel! just nu befinner jag mig någon slags tomhet jag inte klarar av att hantera det minsta. eller jo, det gör jag ju, för här sitter jag. men jag har liksom riktigt stora problem med kämparglöden just nu. jag har stora svårigheter med motivationen till att ens vilja bli bättre. jag inser ju problematiken jag inser hur farligt det är och jag inser hur jävla sjukihuvudet jag är. eller aa. lite insikt iaf. men jag kan liksom inte hjälpa det. det går inte. jag kämpar både med och emot denna hemska sjukdom. men jag kommer ingenstans. ju mer min omgivning faller sönder, för det är tyvärr oundvikligt, det är det v e r k l i g e n , desto sämre mår jag och klandrar mig själv ännu mer. en till ond cirkel man liksom inte kan göra någonting åt.
det är vad det är. det vad fan det är!
och det är ett rent helvete. för alla inblandade.
 
det som också gör mig jjävligt illa till mods är att det största problemet är pengarna. för alla. det är så det fungerar, hur mycket man önskar att det inte var så så är det ju så. ty-jävla-värr. och det får mig också att inse hur hopplöst allting är tills den biten fungerar och den kan inte fungera förrän jag blir friskare, vilket inte kommer hända om...aah.. ni fattar ju grejen.
 
jag försöker. jag kämpar. det kanske inte verkar så utåt, men det gör jag verkligen.
jag har aldrig i hela mitt liv varit med om någonting så jävla krävande och hemskt som detta skit vi lever i nu. det är helt jävla ofattbart hur förperstat ett liv kan bli och hur jävla messed up i huvudet man kan bli. jag vet att jag är ett praktexemplar på någon som ska drabbas av denna sjukdom. lite pinigt. men sant.
 
jag menar inte att vara dålig. jag menar inte att vara en påfrestning. jag menar inte att ta så sjukt dåliga beslut eller att inte förstå vad folk säger. jag menar inte att tillåta att min kropp stängs av. jag menar inte att orsaka er smärta.
 
jag önskar att jag var starkare. jag önskar att jag ville mer än jag gör just nu.
jag försöker. åh. jag gör verkligen det. just nu ser jag fram emot min frisörtid jag ska boka som min älskade faster Pia och pappa o co ska hjälpa mig att betala. Det var ...hm... typ.. 15 år sen jag var hos frisören och enda anledningen till att jag går är för att vi är släkt och jag b e h ö ve r  en uppfräschning så inte allting med mig är ätstört eller någonting jag gett mig på. jag vill inte klippa mig själv just nu. jag tar mig inte heller tiden för sånt. det finns inte utrymme för skönhetsvård i mitt "Liv" . det finns enbart utrymme för ångest. utanaattskämtatragisknoguschochfy. crybaby. iknow.
 
men jag försöker också att peppa julen. för antons skull med. jag ska försöka detta med att baka. dels för att hembakat är så himla mysigt men också för att det är en sysselsättning. jag vanligtvis gillar. så jag hoppas att det går för sig. men aa. jag måste handla saker till det, trots att vi storhandlade med antons mamma nysligen så köpte vi inte allting. lite otroligt med tanke på vad det gick på men sådan är vår mat. dyr. men nyttig. och jag har hör att man ska vara rädd om sig och tänka på hälsan...eh..hehe. skämtooosiiidoooozz.
 
men. 
jag vill bara säga till er alla jag belastar med min för tillfället, meningslösa existens.
jag försöker att inte vara så dålig och påfrestande för er. jag försöker att tänka på bensinkostnader, matpengar, vad jag äter och kostar, vilka produkter som är onödiga, osv osv.
jag är väldigt dålig på det men jag försöker att ha det i bakhuvudet hela tiden. bara så ni vet det.
 
jag försöker också att kämpa emot denna sjukdom. krampaktigt och meningslöst känns det. men en del dagar är bättre än andra. så fungerar det ju. men den här perioden är riktigt tung. ska jag vara helt uppriktigt så har jag även fått mer och lite oroväckande symtom av vad jag antar är näringsbristen.
 
jag ska inte oroa någon eller föra något tyckasyndommigsjälv tal men jag är jäkligt skruttig i kroppen just nu. men aa, nog om det. ville väl bara säga det om jag nu skulle kola vippen så vet ni varför. haha nej fy så osmakligt att skämpa om det. förlåt till er som inte kan ta lite dödendö skämt och sorri till er som har bättre humor än så. jabahskojja. glimten i ögat och en nypa salt, right?
 
nu ska jag ta tag i det jag höll på med innan och lite undertiden jag skrivit. ni anar inte hur länge jag suttit med detta inlägg. ehnae. imorgon är det fredag. ju söndag är det första advent. jag är fattig och önskar att tomten ville ge mig och anton bindrag till våran gemensamma ekonimi, men även en liten summa till mig så jag slipper känna mig handikappad och omyndigförklarad. tomten får gärna sparka vem det nu är som tar så förbannat jävla lång tid på sig att se till att min inkomst kommer igång...
 
mm..
 
alldelesförtidigattvaknaochintesomnaomodät.
 
hoppas ni får en bra dag alla fejnfejna peeps½
puss på er!
 
v