Alla ❤️dag


Visst är allting annorlunda.
Även om jag har väldigt betydelsefulla personer i mitt liv så går det inte riktigt att räkna med mitt äktenskap och min kärlek till Anton. Jag tror inte delar den magi jag kände. Jag tror att han är väldigt mycket lyckligare nu. Och jag unnar honom det. Men jag kan inte hjälpa att känna att han fattas mig. Vi har så så många år med varandra och jag har verkligen valt honom. Så för mig är det fortfarande svårt. 

Det är så skevt att det kan vara så olika för två två människor i samma äktenskap. Men han var frisk när jag var sjuk. Och jag fanns inte.
Jag går igenom allt han redan gjort nu. Men det tar sjukt lång tid. Tålamod. Styrka och acceptans.
Jsg saknar verkligen så mycket. Både jag och malle. Även om det vi har nu är bra. För mig var just giftermålet så väldigt avgörande. Jag skulle ju inte ens gifta mig liksom. Mwn jag gjorde det och ångrar mig inte ens idag. 
(blir liten trött på alla Facebookminnen dock.. 😖) 


Anton, läser du detta så unnar jag dig allt bra! :) jag saknar dig och vill dig bara väl (malle också)

Vi firade alla ❤️dag med bästaste mammi.

❤️ 

Okej kompisar!



Ville dela med mig av mina milstolpar jag går igenom. 

Jag lovade mig själv att den här helgen ska jag äta allting jag någonsin varit rädd för. Förlorat mitt liv för. Jag är ändå fet nu o jag så m y c k e t friskare. 

Jag mår dåligt av det jag äter. Jag är känslig mot gluten och regerar alltid jättenegativt på socker. Mycket skit som händer i kroppen. 
Men jag ville bevisa för mig själv att jag kan. 

Jag har ändå varit nära döden flera gånger. Och känner att ett sätt för mig att börja detta år och denna resa på hur jag och mitt liv kommer att se ut, präglas av alla mina val jag gör nu. Jag måste bara visa att jag kan. 

Så ja. I helgen har jag KBT at mig själv like a mother fuck. Smörgåstårta i två dagar. Mackor. Ost och kex. Godis. Chips. Kakor. Müsli. Naturgodis. Köpt hamburgare. Inte allt på en och samma gång såklart 😊 

 Detta är så jävla stort av mig. Det är helt ofattbart! Och jag känner mig trygg i beslutet. Det fyller ett syfte och det ger mig en hälsosam kontroll över min sjukdom. 

Heja mig! Ändå! 
Vafan. Vem kunde tro att jag skulle få dessa jävla komplikationer? Jag tror faktiskt att om jag inte blivit såhär stor, hade jag nog inte vågat allt detta. 
Men. 

Att leva i nuet och försöka kämpa för det man tror på. Jag försöker börja tro på mig själv. 
Jag borde kunna bli en bra människa. Trots att jag förstört mitt och min ex mans liv. Men jag kan inte få nånting ogjort. Bara leva med det och bli den jag vill vara. 




🦄